Inlägg publicerade under kategorin Allmänt

Av Åsa - 30 april 2016 13:20

Idag e de valborg. Den dagen då vi firar in våren. Nu går vi mot ljusare tider o det ska mina hjärnspöken med göra har jag bestämt?. Inga negativa saker runt om kring mig. För vet ni negativitet drar ner fler än positivitet lyfter. Vad är det som gör att vi människor är svaga för negativa saker. Varför kan vi inte kunna känna glädjen på samma sätt?tycker fler o fler e negativa massa pust o stön för saker. Fler och fler ser det negativa i ALLT. Istället för att försöka hitta possitiva bitar. Det folk ej tänker på är att e man negativt inställd till saker så drar man gärna med sig sin omgivning. Har kämpat emot mycket negativt men nu klarar inte min hjärna att putta bort dem utan drar gärna med i spåret. Men ska här med informera min hjärna att nu e de nog! From nu skall jag tänka possitivt igen efter några veckors bakslag. Som en klock kvinna sa till mig den dagen då alla har fel runt om kring dig den dagen e de dax att granska dig själv o precis så e de nu. Nu ska jag bara lyssna på positivitet inget negativ kommer stanna i hjärnan. ?. Jag väljer sj min ensamhet eller gör jag? Där e de ända negativa jag ej kan styra. Min ensamhet. Är inte den som tränger mig på folk för det tillhör ej min natur, jag vill att folk tränger sig på mig istället dubbel moral kanske Ja men de e hur jag är som människa. Saknaden av att ha ngn vid min sida gör sig påmind när jag e själv. Att få känna pirret i magen o förälskelsen. Men kan man bli kär i ngn man ej känner tillräckligt mycket som har en sjukdom? Kan man låta ngn älska en när man e sjuk. Ja den frågan e tuff men jag tror att MR Right e där ute ngn stanns men man ska inte nöja sig med näst bästa bara för att utan man ska känna av hela sitt hjärta att denna man är den rätta för mig.. diskutuonerna i huvudet kan gå het till där man kommer under fund med att Hallå ja!!!dax att vakna!!! Då kan väl inte hitta MR Right genom att vara hemma. Tror du verkligen att han står där utan för dörren en vacker dag. Haha så ironiskt hur ska man hitta ngn att dela ditt liv med om du inte möter folk?

Nä mina vänner. Ni ska jag ut o fira valborg med far och co. O eventuellt se på majbål et. Vem vet Mr right vågar sig kanske fram där.

Så till er alla. Kasta bort allt negativt o se de possitivt.ni vet inte hur många ni drar med er ner i er grop. Jag vet fler än vad ni anar


Puss o kram på er visa kärlek till er alla.

ANNONS
Av Åsa - 29 april 2016 18:03

Har hittat mina favorit påsar slipper köpa nya varje gång o de håller bra. Är mycket nöjd med dessa själcscanning påsar?..hittade även jordgubbar och melon så de blir fest hela nästa vecka?.

ANNONS
Av Åsa - 29 april 2016 15:44

Hej o god eftermiddag. Förlåt att nag önnu en gång ej skrivit på.länge har kämpat med oro demoner självförtroendet besvikelser och sjukhusvistlelser. Har även haft några possitiva stunder tex blev min lilla loppan 8 år o det firades med pompa o ståt.
Nu e jag inne i en ensam period en period där jag hade jobbat mycket för att glömma ensamheten om inte Msen hade hindrat mig. Jag har inte valt min ensamhet men en dag kommer väl för mig med där jag träffar MR. Right som kommer att fylla tomrummet som saknas. Att vara vuxen e inte alltid roligt. Händer inte så mycket o de förstår man alla andra har familj fritidsaktiviteter osv osv som skall fixas o trixas med o då har man ej tid till att umgås. Men jag är inte bitter. Tror det är en fas jag måste gå igenom en fas där jag ännu en gång måste känna bevisa och förstå baksidan av en kronisk sjukdom. Att komma till.insikt att jag är sjuk... att stickningar jag har i rygg/säte får jag leva med att inte kunna smaka maten på samma sätt.som jag gjorde förr är.ngt jag måste leva med. Jag är glad att få ventilera med min kurator om detta. Pratade idag om de här.artiklarna om Ms så sa jag ja e glad för alla som tänker på mig när.de.läser om.det men samtidigt blir jag rädd för det är på forskningsstadiet ännu. Hon sa så här:om det hade funnits ett.botemedel som verkligen funkar u längden så hade vi lagt alla på en rad o gett er botemedlet tror du inte det. Hon har ju rätt. Det som skrämmer mig mest är att den där dvalan som.jag levt i sen september börjar nog försvinna o sanningen börjar komma fram. Det jag är mest rädd för är att folk ska tro att jag inte är så sjuk som jag är därför kämpar jag vsrje dag att dölja min sjukdom. Att visa mig stark precis som innan. Jag orkar inte sätta gränser på hur mycket folk får kräva av mig. Det jag måste sätta gränser för mig. Inte låta andra trampa på mig o att jag inte är ngt andrahands val. För jag e inte det då e jag hellre ensam finns inget värre än att bli ignorerad av andra.

Den dagen jag blev mamma var det självklart att jag skulle finnas där 100%för barnen o de stå jag fortfarande för. Det jag måste lära mig nu är att vara jag när tjejerna inte är här. Oron äter upp mig inifrån att det ska hända ngt o att jag inte kan göra ngt år det.måste lära mig att släppa det kunde det ett tag sen föll de tillbaka igen. Så upp på hästen igen o intala mig själv att det funkar bra, de kommer till skolan som de ska o de kommer hem dit de ska som de ska (misstror inte deras pappa o dem utan olyckor som.kan hända).

Nu när jag lättat på mitt hjärta här istället för fb så säger jag. Ha en fantastisk kväll mina läsare nu ska jag köra töserna till tåget

Av Åsa - 29 mars 2016 16:43

Skynda långsamt har fått en ny innebörd hos mig. Att stanna upp fundera och känna efter är ett måste. Att tämja på gränserna är oxå något jag har lyckats göra. Men sakta men säkert sägs de ju o de har rätt. Att lyckas gå ner till Polishuset är det längsta jag orkat på länge fixade passen till mig o töserna och där efter gå hem igen. Så 1km orkar jag gå för att sen vila lite låter sjukt lite men framsteg ?. Klarar av jobbet mer och mer oxå. Fick ett slag under bältet när jag trodde jag var tuff nog att bekämpa påsk ruschen i kassan 1.5 h klarade jag sen var jag mentalt trött, det betyder att jag har något att träna på att nästa steg klara av 2h.
Solen hjälper till att få en att må bättre psykiskt o det hjälper hälsan överlag.

Nu har vi haft påsk o flickorna har testat på att vara hemma själva tillsammans de timmar jag jobbat o de har gått bra. Vi hat fått fira påsk hemma hos Far tsm med mina syskon ,syskonbarn och Farmor. Riktigt mysigt när man samlas.

Tiden går fort när man ser hur de växer och utvecklas till stabila trygga individer o vilket ansvar dessa två tar och vill ta. Tror det är AoO att man låter de ta ansvar o får konsikvenser på sina handlingar. Är så stolt över den så de går inte att beskriva. De kan laga god mat tvätta sin tvätt o hjälpa varandra det ända de inte vill är att dammsuga ( Mamma har nog för höga krav på dammsugning.

Av Åsa - 9 februari 2016 16:55

Då har januari gått förbi inte någon super Månad för mitt mående. Psyket fick lite stryk men har fått rett upp det. Yrsel attacker som vi inte kan lokalisera var o vad det är som gör det. E de fetisch eller ngt annat,ska iallafall till läkaren den 24e och kolla öronen om det är de som spökar eller vad de kan va, har fått börja jobba 2 h om dagen och de går bra. Tyvärr märker man direkt när jag börjar bli trött mitt humör sviktar då ibland märker min omgivning de fortare än jag, precis som om jag behöver 5 min tänke tid asjobbig e de. För det blir som om att munnen talar innan hjärnan hinner reflektera . Har uppstått flera situationer där jag tyckt att jag handlat fel svarat i försvar för att sen inse att om ja inte testar kan ja inte veta tex.
Har fått börjat på rehab träning 1 gång i veckan tränar vi balansen o styrka i vatten och en gång i veckan tränar vi cykling balans och styrka på land. O det känner jag att det hjälper mig bra. Idag har jag Träningsvärk efter gårdagens vatten träning o nu efter promenaden liljeborgsgatan -övre-skyttsgatan-engelbrektsgatan-liljeborgsgatan är jag mör i kroppen.men de var vår i luften där ute så det var mysigt att gå rundan. Loppan sparkade spark o när vi kom till övre som är ödelagt kunde hon sparka runder på gatorna där bussarna brukar köra o jag fick vilat stående en liten stund. Sen fortsatte vi hemåt i lugn takt bara en gång knäet /benet vek sig. Nu vilar jag en stund för att sen börja med middagen. Önskar er alla en fin dag. O njut av vädert där ute ta ett extra andetag o känn den friska luften o solens små varma strålar

Fixade en snurrplata till mitt bord ?

vi välkomnar vår nya familjemedlem Blixten hem. Efter att loppans snövit dog så kom Rikke men en ny till henne

Varje söndag har vi en mys stund hos Morfar och per där vi äter söndags Middag. Flickorna tycker att det är skönt då de inte är lika ofta där ute längre.

Har ett avtal med töserna att gör man sin läxa varje dag får man välja vart vi äter frukost på lördagen när de e här. Och gör man bra ifrån sig på proven godkänd eller ner får man välja 1 middag /godkänt prov jennifer gjorde bra ifrån sin på matte provet så hon valde MC Donalds ;)

Av Åsa - 29 december 2015 11:49

Då var det näst sista dagen på detta året . Ett år fyllt med glädje ,lycka,hopp och sorg. Alla känslorna har varit inblandade. Började året med att skaffa nya bekanta få lov att visa mitt jobb vad jag verkligen går för vilken styrka och motivation jag har. Fick äran att resa runt o hjälpa de som behövde hjälp. Flickorna kunde börja vara hos sin pappa mer. I somras fick vi testa på att bo 5 tjejer i ett litet rum över mysigt o hade en fantastisk vecka i Gränna. Fick samtidigt äran att få komma tillbaka till Ystad o jobba med personalen där. Väl tbx i Trelleborg fortsatte jag att göra det jag älskade på jobb och töserna hade sommarlov. När skolan började igen så hade jag inga små barn längre Loppan skolade in som 1 klassar och jennifer som 5e klassare . Hösten fick o en bra arbetskollegia slutade där skulle jag få ersätta honom få klättra på kariären men de tog stop. Fick en prövning i livet att en sjukdom överraskar en själv och hela omgivningen. Att min framtid skulle bli ovis. Mitt mål e fortfarande kvar Jag ska en dag bli ställis. Men min kropp måste få läka i lugn och ro. Julen blev bra flickorna firade jul i Danmark med sin andra del av familjen och jag firade med Mor kalle Rickard och mormor. För att sen på juldagen hämta hem mina troll så de fick komma hem öppna julklapparna o sen begav vi oss till far för att fira julen med mina syskon syskonbarn svåger far och farmor. Nu tar vi o samlar i hop allt som hänt för att sen på nyårsafton knyta i hopa detta årets säck och se framemot ett nytt år med nya äventyr.

Av Åsa - 20 december 2015 00:22

Idag har vi haft en mys dag bara funnits till spelat wii och kollat på film bara jag och töserna . Ja och det obligatoriska kaffe med Rikke samt lite prat o planering inför jul med Mor och Kalle.
I morgon är en orörd dag får se vad som blir gjort. Töserna sover sen en stund tbx o de ska jag med göra.

Men först så går vi in i mitt huvud ,ni som vill välkomna in o ser vad som gömmer sig i tankarna som flyter runt där i molnen (inflamationen)?


Jag funderar väldig mycket just nu och är kluven på.om och hur mycket jag skall vara öppen med mina tankar. Är det verkligen någon som bryr sig om att jag skriver om min sjukdom. De finns ju så många dom har alla dessa olika sjukdomar o de finns de som har de mycket värre än jag. Fast å andra sidan vad har jag annars bloggen till ? Det är väl här jag ska få lov att uttrycka mina känslor. Mina största rädsla är att bli dömd! Att folk ska tycka illa om mig tycka jag e dryg jobbig o negativ. Blir jag detta hojta till säg till mig.
Jag känner mig nerstämd men de e fullt normalt alla känner vi den känslan någon gång. Förlåt.om jag e dålig på att bjuda in men just nu känner jag att jag vill inte vara i vägen. Den återkommande tanken som flyger igenom mig är undra hur många som sitter själva på kvällarna är alltså då.menar jag inte helt sj utan tex bara familjen. Är folk nöjda med det eller har de sällskap av andra vänner med? Jag vet om att jag har vänner många med men jag är precis som innan inte den som tar första steget till en kopp kaffe eller göra ngt tsm alltid, bara för det betyder de inte att jag inte vill. Det betyder bara att jag inte vill tränga mig på. Märklig känsla japp men så är det mina vänner. Kan säga som.så att gå.från att jobba 100% och under en dag träffa över 100 personer till att träffa en hand full människor om jag har "tur" att inte orka med jobbet det tär på mig.
Men jag är lycklig och ändå nöjd med mitt liv så länge jag inte blir deprimerad. För det är en stor skillnad på nerstämd och deprimerad en deprimerad människa kan inte njuta av något inte känna lycka glädje eller något alls. Där har jag varit för läääänge sen o tänker då aldrig hamna där igen. Hur tufft det än är just nu så vet jag att jag har det bra. Att jag har mina vänner o vet om att skulle jag behöva så finns ni där även om jag skulle vilja träffa er alla lite mer ?Även om.jag förlorar över 5000 kr i månaden just ju så har jag så vi klarar oss vi får ett tak över huvudet och Mat på bordet. Jag har levt på mindre pengar än så här. Ja de finns inte lika mycket utrymme till nöjen just nu men så långe jag har mina töser och all den kärlek de ger mig och mina syskon föräldrar släkt och vänner så överlever jag.
Som.jag sa till min kurator jag ser det positiva i det negativa. Det ända jag skulle vilja ändra i det negativa är att umgås mer.Men samtidigt tänker jag men Välkommen till vuxen livet det är så här det är. För de flesta har en familj o man har inte samma tid som förr. Alla fritids intressen och allt de där som skall hinnas med klart man inte prioriterar någon annan då förutom de som är en närmast..?

Av Åsa - 17 december 2015 21:19

Att se de positiva i det negativ är just precis vad som får mig att stå på benen. Jag saknar mitt arbete men denna paus jag har nu ger mig mer tid till de jag älskar mest och betyder mest mina Barn. Den relationen vi har blir starkare och starkare. Fick idag pratat med min kurator det var ett tag sedan då hon blev sjuk. Men när jag väl kliver in där i det lilla mysiga rogivande rum känns det som om själen öppnar sig, min hjärna tänker inte utan själen för sin egen talan. Vi fick planerat hur vi ska göra med arbetsträna, så.nu väntas bara svar från min läkare om.han tycker det är en bra plan eller han vill vänta.från förra behandlingen (tysabri) fram till idag har varit berg o dalbana. Många skov känslor. Konstiga känslor i kroppen o annorlunda känslor. Hjärntrött o nerstämd i stundtals bitar. Men inget jag ej kan styra.
Nu e de bara en vecka kvar till jul och jag fick äran att ha flickorna en extra vecka så from i morgon ska vi ha jullov flickorna och jag:). Där börjar vi med att träffa min äldsta vän Helén kul att ha kontakt ff då våra mammor umgicks när de var små. Någonstans vet jag att jag har ett foto på mig och Helén när.vi är ca 6 månader:).
Denna julafton blir den första utan flickorna många första gången detta året men det är. Något man måste acceptera som förälder när man inte lever tillsammans. Glädjer mig att flickorna trivs bättre och bättre där.
Så julafton tar jag och firar med Min Mormor mor och Kalle

spätta med ris och tzatzikisås crabfish räkor är min än så länge favorit fiskmåltid

kärleksmums som.Jennifer gjorde till sin klass blev några över till mig och hon passade även på.att bjuda våra grannar det kallar jag julstämning när man utan krav bjuder på kakor både till våra fina vänner i trappen samt de två som hon träffar i trappen att de glädjen i omtanken värmer en. Även gubbarna blev lyckliga. Lite svårt att förklara för gubbarna att detta gjorde flickorna med kärlek o vill inte ha något för det. Varför känner man sig tvingad att ge tillbaka? Det är fel på samhället där. Man ska inte behöva betala för att någon tänker på en o visar det :).

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se