Direktlänk till inlägg 17 december 2015
Att se de positiva i det negativ är just precis vad som får mig att stå på benen. Jag saknar mitt arbete men denna paus jag har nu ger mig mer tid till de jag älskar mest och betyder mest mina Barn. Den relationen vi har blir starkare och starkare. Fick idag pratat med min kurator det var ett tag sedan då hon blev sjuk. Men när jag väl kliver in där i det lilla mysiga rogivande rum känns det som om själen öppnar sig, min hjärna tänker inte utan själen för sin egen talan. Vi fick planerat hur vi ska göra med arbetsträna, så.nu väntas bara svar från min läkare om.han tycker det är en bra plan eller han vill vänta.från förra behandlingen (tysabri) fram till idag har varit berg o dalbana. Många skov känslor. Konstiga känslor i kroppen o annorlunda känslor. Hjärntrött o nerstämd i stundtals bitar. Men inget jag ej kan styra.
Nu e de bara en vecka kvar till jul och jag fick äran att ha flickorna en extra vecka så from i morgon ska vi ha jullov flickorna och jag:). Där börjar vi med att träffa min äldsta vän Helén kul att ha kontakt ff då våra mammor umgicks när de var små. Någonstans vet jag att jag har ett foto på mig och Helén när.vi är ca 6 månader:).
Denna julafton blir den första utan flickorna många första gången detta året men det är. Något man måste acceptera som förälder när man inte lever tillsammans. Glädjer mig att flickorna trivs bättre och bättre där.
Så julafton tar jag och firar med Min Mormor mor och Kalle
spätta med ris och tzatzikisås crabfish räkor är min än så länge favorit fiskmåltid
kärleksmums som.Jennifer gjorde till sin klass blev några över till mig och hon passade även på.att bjuda våra grannar det kallar jag julstämning när man utan krav bjuder på kakor både till våra fina vänner i trappen samt de två som hon träffar i trappen att de glädjen i omtanken värmer en. Även gubbarna blev lyckliga. Lite svårt att förklara för gubbarna att detta gjorde flickorna med kärlek o vill inte ha något för det. Varför känner man sig tvingad att ge tillbaka? Det är fel på samhället där. Man ska inte behöva betala för att någon tänker på en o visar det :).